Helgen(L)

denna helgen har varit asa BRA! Jag och Kira åkte till Borås. Där träffade vi Daniel och "emo" Henke, som för övrigt var fett söt:D

Jag, Kira, Daniel och Henke hängde i Borås hela dagen, fett mys, var fett skönt att komma ifrån alla måsten en dag. Ingen viste förövrigt att jag var där. Eftersom jag inte får åka iväg så xD

Jag hade jätte kul btw.

Sen när jag och Kira kom hem bar det av men Linus och Jonny till emo bajs koffe. DET VAR RIKTIGT FAIL! Det sög pungråtta! När vi kom dit visade det sig att jag kände precis alla på den jävla festen, och alla var fjortis ungar som dricker röven av sig och däckar, bla bla bla, aja vi var inte där så länge, vilket var bra eftersom det SÖG!

:D

Idag kom min bror hem, blev JÄTTE, JÄTTE glad när jag såg honom. Det gjorde min dag, saknar han mer än vad jag tror, tror jag.

:S

Mycket har hänt sen vi senast träffades, du var som en helt annan person än den jag lärde känna. Dina meningar var inte sammanhängande, de va bara massa ord som yoo, fett, mannen, brorsan osv.

Ärligt talat fatta jag inte ett skit av vad du snacka om. Jag försökte skärpa mig, och försöka förstå vad du ville ha ut av de du sa. Men jag fatta inte ett skit, i stället fick jag stå där som en dum blondin och säga: ” vad sa du nu?”, ”va?” osv.

Jag fattar fan inte heller varför du var sån? Så var du inte innan, för bara en månad sen kanske, försökte du vara cool eller vad höll du på med? De var verkligen INTE coolt, de var bara jobbigt -_-

Jag gillade verkligen inte den känslan av att inte fatta ett enda ord. Hade du sått igång och pratat japanska med mig hade jag fattat bättre vad du sa. Nej, usch, de va en wired känsla.

De går rysningar genom kroppen, hur kan en låt betyda och få upp så mycket känslor inom mig?

De är kalt, de känns som kylan är påträngande, som om den är inom mig, inte runt omkring mig. Min mage värker, vill bara skrika ut smärtan, men jag kan inte.

-_-

Sluter min ögon, fylls av musik i hela mig, drömmer mig bort, dit jag vill flyga, dit jag önska jag va just nu.

Ni såg för mycket, de va inte meningen att ni skulle se, jag skulle gå tillbaka låtsas att de inte hade hänt nått, säga att jag inte orkade ha kvar mitt smink längre osv…

Ändå så hjälpte ni mig utav bara helvete…

Ni såg de jag inte har visat på år, de jag lovade mig själv, den dagen min morsa gifte sig med Henrik, att jag aldrig skulle visa igen. Det har inget med att jag inte litar på att jag kan vara ledsen i eran närhet, det har med att göra att de värsta jag kan göra är att visa de. Det löftet jag gav till mig själv den dagen ligger i mig, som om nästan hällre dör än att visa de…

Kira, min ängla räddare kommer till mig, hon kommer få mig på bättre humör, tror jag, om inte Henrik tänker cpa sig.

dålig dag

Telefonen ringer som en galning, jag orkar inte svara, jag orkar inte prata med någon, jag är inte på humör, jag var det, ända tills Kira åkte hem. Henrik är på dåligt humör, vilket för att jag kommer få stå ut med ganska mycket skit från han idag. De kommer antagligen bli så att jag hamnar hos min jävla pappa, jag vill inte dit, jag ska säga upp kontakten med han, de kommer inte gå, men jag vill.

Jag vill flytta, men jag får inte, för jag äter ”inte”. Jag höjer musiken i takt med att telefonen ringer, varför hör jag fortfarande? Jag har på nästan de högsta men kan ha, de är som om de ringer i mitt huvud.

Jag älskar att va hemma….. Ensam, annars är det bara jobbigt. Jag vill gå ut och bara springa dit ingen kan få tag i mig, stänga av mobilen, och bara ligga för mig själv på någon äng någon stans. Men mina ben känns sköra, som om jag är för tung för att dom ska bära mig, som om jag bara skulle trilla ihop i en hög. Jag vill va hos någon annan just nu, men ändå vill jag bara sitta här och lyssna på min musik, inte höra något.

Telefonen har ringt konstant, men kanske en minut i mellan varje gång, i en timma har den ringt nu, kan dom inte bara sluta, NU, för fan. Jag orkar inte, jag drar, skiter i skolan, skiter i allt, berättar inte för någon var jag är.

vill bara gårta högt, men jag kan inte, vill skära, stycka upp allt som jag kan komma åt på mig just nu. Men jag sitter här nere, knivarna är där uppe, jag orkar inte röra mig ur fläcken.

TA MIG HÄR IFRÅN!! JAG VILL INTE MER.

sitter här och tänker, de är många tankar som snurrar runt i mitt huvud, just nu. Tankar om livet, om skolan, vänner, ja, allt.

Tänker på alla dom jag har sett gå, gå ifrån den här världen, utav att jag kunnat göra nått.

Med musiken dånande i öronen, musiken som berättar för mig om en bättre värld, om jag tänker efter har jag en jävla tur som har såna vänner som jag har. Jag är er evigt tacksam. Om jag inte hade er hade jag inte stått här, då hade jag gjort som så många andra, tagit den enkla vägen, den väg jag har tänkt på mycket i mina dagar.

Det faktum att jag inte kan visa att jag ****** är kanske jobbigaste, när jag blir ledsen och jag är med någon, vet jag inte hur jag ska handskas med de, inga tårar får spillas, inga känslor får ta överhand. Därför har jag också mycket svårt att trösta någon som är ledsen, jag vet inte hur jag ska bära mig åt, jag vet inte vad jag ska säga, eller göra, eller någonting. Jag vill få ut tröstande ord, men jag vet inte hur jag ska börja, eller hur jag ska säga de, eller om personen inte vill prata för tillfället…

folk säger att det är lättare för tjejer att visa känslor, DET ÄR INTE SÅ, inte för mig i alla fall …

allt eller inget.

I'd rather be hated for who I am, than loved for who I'm not!

??

Att passa in, är det de alla strävar efter? Att vara som vem som helst, inte sticka ut någonting. Bara tänker på det gör mig rädd, på nått sätt. Eftersom de är nått jag verkligen INTE gör, ju mer jag sticker ut, ju mer trivs jag. Att alla kollar på mig är en del av min vardag, nått jag inte vill sumpa, gör jag de känner jag mig osäker på nått konstigt sätt, som om jag måste dra allas blickar till mig, de är konstig hur man kan va så beroende av andras uppmärksamhet, men samtidigt ”hata” mycket folk. Jag är liten, jag måste slå mig fram, slå mig fram ibland dom långa, dom jag vill ska se mig. Med min stil, min utstickande stil, kommer också människor som hatar mig, vafan, är de liksom? Folk säger att man ska vara den man är, de är ju rätt, de är inte de, men man får ju inte sticka ut. Man blir något, inte någon, någon som säker inte har någonting emot den som ”hatar” än för att man är den man är. Vad är grejen med att gå runt och hata? Vad får man ut av de liksom? Kommer väll inte få nått svar på de, det är bara så. Jag tycker inte man ska säga att man hatar någon men inte känner över huvud taget, sen ska jag inte säga att jag inte har sagt att jag hatar någon jag inte känner, för de har jag allt för många gånger, dess värre. Jag vet inte vad jag gör för att få vissa att hata mig, ni känner mig inte så, lär känna mig innan ni säger nått. För när jag syns, trivs jag som bäst. Hade jag fått välja själv hade jag just nu åkt iväg dit ingen hatar, men tyvärr finns de inget sånt ställe, de spelar ingen roll vad man har för stil, fjortis, goth, emo……… så nog fan är de någon som ”hatar” än.

Man är någon inte något.

ingen behöver veta!

De är märkligt, hur vissa människor kan få allt att gå ihop med mat, att jag äter lite är väll inget skäl till att mitt minne är dåligt? Eller? De har med andra grejor att göra, andra grejor som jag gjort, fast för 3 år sen nu. Men jag skulle hellre dö än att erkänna de för som på bup. De ä inget man går runt och skryter om precis, inte någonting man prata om, inte något man vill bli påmind om, den tiden som finns, men som har raderats ur mitt minne. Den tiden som jag fruktar, den tiden jag bara vill ta bort. I alla fall är de bra att jag inte kommer ihåg, är inte säker på att jag ens vill minnas. Jag gjorde saker då, som jag inte skulle gjort om jag var vid mina sinnes fulla bruk…

Dag i Göteborg.

Idag va jag, Stina, Kira, Nimi och Mårten i Göteborg, för att kolla på när dead by april spela. DET SÖG, dom spela BARA 2 låtar, och de va akustiskt uppträdande. Sjukt mycket fail emos va där, sånna som tror att dom är så jävla bra, fast dom inte egentligen är så JÄTTE bra, han som spela gitarr sjöng bättre än den som sjöng.... FAIL.

Efter de va de att åka till xplosion, där köpte jag RAVE BYXOR :D Sen bar de av tillbaka till shock, där dead by april, förövrigt spelade, väl tillbaka på Shock, köpte jag ett par höga skor :D och ett par byxor till Kira, som hon fick i FÖDELSEDAGS present av mig :D

Sen skulle Mårten och Nimi hem till Mårten och äta, så då skildes vi åt. Jag, Kira och Stina åt på donken, och sen drog vi till stationen, där fick jag och Kira ryck och ville åka till Stockholm, men de gjorde vi inte.

Sen drog vi med min morsa och Henrik till Onsala, där skulle dom hämta kryddor som Henriks farsa och hans fru hade köpt på Gotland.

Sen bar de av hem, och typ chilla lite. Vid 23.30 typ drog jag och Kira till donken igen xD Sen drog vi hem.

Nu ligger Kira i min säng och sover sött :D

Fett bra och värld dag :D